(Som liten hade jag alltid önskat mig en cockerspaniel. Jag tror att det berodde på att jag vid ett tillfälle fick passa/hålla i en röd liten cockervalp på en utställning på Täby Galopp medan hans matte var på toaletten...)

Redan från första stund var Felix väldigt speciell och lite egen. Han var lite "orolig" och ville alltid vara med mig, följde mig hack i häl. Vi lyckades aldrig lära honom att vara ensam hemma, han bokstavligen klättrade på väggarna. Vi tränade och tränade men han uppvisade sådan ångest att det bara inte gick att lämna honom... 

Han hade även ett annat beteende som jag reagerade över men accepterade... han vaktade sina saker, han morrade då och då till Tobbe om han kom för nära när han hade ett ben eller så. Jag påvisade Felix att hans beteende inte var tillåtet av mig, att det var jag som bestämde. Men till viss del är det ju faktiskt normalt att en hund vaktar sin mat (det tillhör ju liksom hundens/vargens natur...

Trots dessa två negativa sidor så hade han massor med possitiva; Han var alltid snäll och god, öppen och glad. En charmör av stora mått! Han tyckte om alla, människor som djur. Det var tex. aldrig några problem med andra hundar/hanhundar.

Men när han var ca. 2 år så förändrades hans beteende drastiskt!

I samband med att Benny flyttade hem till oss började Felix vakta alla möjliga konstiga saker... äpplen som fallit ner från träden, rum och platser. Han kunde heller inte acceptera Benny, trots att han visade alla tecken på att inte vilja bråka... Ibland var allt lugnt mellan dem men sedan helt plötsligt fick Felix för sig att Benny utgjorde något slags hot mot honom och flög på och bet sig fast i stackars Benny! Felix kunde springa flera 100 meter bara föra att flyga på Benny!?

Han började vakta konstiga saker, ibland visste vi inte vad det var han vaktade.. han började vakta vardagsrummet. Ingen fick gå in där, inte jag, inte Tobbe och inte ens katten som alltid varit hans bästa vän.. då morrade han och visade tänderna... Felix bet aldrig någon av oss eller någon annan människa men min tillit till honom var borta ...

Det var verkligen fruktansvärt att min älskade hund betedde sig så, jag kunde inte förstå varför? Vad hade jag gjort för fel? Jag anklagade mig själv väldigt mycket och tyckte att det var  jag som gjort något fel i uppfostran och att jag inte var en tillräckligt tydlig ledare för Felix.

Trots att Benny åkte bort en tid så kvarstod hans beteende, vaktade och morrade till konstiga saker.

Situationen började bli ohållbar.. vi visste aldrig när han skulle vakta och vi ville inte att den dagen skulle komma att han bet någon människa. Vi kände också att Felix var olycklig och förvirrad och väldigt stressad. Tobbe och jag tog det hemska och svåra beslutet att Felix skulle få somna in.

Så tisdagen den 3 oktober 2001 fick Felix fara till Hundhimlen... det är och var det svåraste och mest fruktansvärda jag någonsin gjort! 

Jag vet att det är en del av att vara djurägare.. vi människor bestämmer över liv och död... men så svårt ändå! Jag kan fortfarande efter flera år börja gråta när jag tänker på det!

Det sista jag sa till Felix var: Förlåt!